Mats Liifv
2011-04-26, 19:03
Det var tidig väckning denna morgon. Inga problem dock, vi hade något trevligt som väntade. Efter morgonbestyr och frukost körde vi ut ur garaget strax efter sju på morgonen. Det var lite svalt ännu, men solen började redan värma lite. Körde en stund med värmehandtagen på första läget för att få upp värmen i kroppen. Snart var vi nere vid "Slingerbulten" och för första gången blev jag fotograferad av en fartkamera. Körde bara i knappa 60 km, trots det blixtrade kameran till...Härligt att åka den vägen tidigt på mogonen, helt utan andra fordon än vårt eget. Svänger in vid Rosenhill och ser att vi är först. En stor balja kaffe värmde gott medan vi väntade på Danne och Piotr, vilka strax efter kom dit.
Nu började det bli dags att bege oss ner mot färjan över Skanssundet. En härligt slingrig väg det också. Allt flöt på utan dramatik tills en fasan fick för sig att han skulle gå över vägen, utan att göra sig någon brådska. En lättare inbromsning och han kunde i godan ro promenera vidare. Vi hann inte mer än stanna till vid färjan så var det dags för avgång. Maud som klivit av motorcykeln fick springa för att hinna med färjan. Det var på håret att hon hann med. Från färjan lade Danne upp en video på Facebook. Denna hade Leffa redan sett när jag någon minut senare ringde upp honom för att tala om att vi var över på Mörkö. Internet är fantastiskt!
I Vagnhärad svängde i av och tog kustvägen ner till Nyköping där Leffa mötte upp oss på vår vanliga träffpunkt, STATOIL. Tankade upp min BMW och kunde kostatera att den inte dragit mer än 0.40/mil över de senaste 48 milen. Otroligt att en hoj som väger en bra bit över ett halvt ton med två personer på kan dra så lite...
Nu var det Leffas tur att leda gänget till färjan i Kvarsebo, vilket han gjorde med den äran. Strax efter Jönåker svänger man in på en riktigt rolig och krokig väg som leder ner till färjan över till Vikbolandet. I ett jämnt tempo avverkades kurva på kurva och efter en stund var vi nere vid färjan. Inte heller här blev det någon väntan utan vi var snart ute på Vikbolandet med sikte på Söderköping. I Söderköping väntade Palle och Kerstin på oss. Dom hade haft en lite kortare resväg så dom var redan på plats och njöt i det helt fantastiska vädret.
Nu var vi på Palles domäner så han tog täten via småvägar ner till dagens mål, Valdemarsvik. Nu fick vi en resa på vägar som jag vill beskriva som tredimensionella. Det gick inte bara till höger och vänster utan inte minst även upp och ner. Riktigt skojiga och omväxlande vägar. Gissar att vi kört runt fem mil när vi rullade in i sommaridyllen Valdemarsvik.
Vi hittade snabbt ett bra ställe att käka lunch på, "Lilla Blå" alldeles nere vid hamnen. Alla verkade nöjda med det dom åt. Själv valde jag en skaldjurssallad som verkligen var en av de bästa jag ätit. Generöst med skaldjur och väldigt god, dessutom till ett rimligt pris.
Vi var alla väldigt och nöjda när vi anträdde återfärden.
Palle tog täten igen och nu gick färden via småvägar för att så småningom sluta i Åtvidaberg. Här var det dags att skiljas från Palle och Kerstin som skulle köra söderut medan vi andra skulle norrut. Efter att ha fått en vägbeskrivning hur vi skulle ta oss ut till E4:an ledde Danne gänget via småvägar. Utan problem kom vi ut till Norsholm, när vi ser bilar som vänder. Det var bara att göra detsamma för vår del sedan vi insett att det hänt en olycka och att trafiken med hemvändande påskfirare stod helt still. Vi kom ihåg att vi sett en skylt som visade mot Söderköping och jag tog täten tillbaka till platsen vi lämnat några timmar tidigare. Nu gjorde vi valet att ta samma väg, över Vikbolandet tillbaka till Nyköping. Vi vinkade till Leffa när det var dags för honom att åka mot Oxelösund medan vi andra under Dannes ledning fortsatte till Stockholm längs gamla Riksettan ända ner till Botkyrka. I Södertälje fick vi en Volvo som skulle klämma sig in mellan Danne och mig. Inte nog med att han gjorde så, han lade sig även på ett avstånd av max två billängder bakom Danne. Började bli lite orolig över vad som skulle hända, om han skulle försöka sig på en vansinnig omkörning eller vad som skulle hända om ett rådjur hoppar upp på vägen. Det är rådjursrika trakter och det var kväll, så risken var inte försumbar. Strax innan Botkyrka kyrka hoppar ett rådjur upp framför Danne, som måste bromsa in. Det var inte långt ifrån att bilen körde på honom bakifrån. Hade rådjuret kommit ett par sekunder senare hade det troligen blivit en olycka av det som, dessbättre bara blev en incident.
När vi kom ut på E4:an in mot Stockholm skildes våra vägar åt. I höjd med Västberga kommer en kille med bil från en påfart och kastar sig in i min fil. Jag ligger i runt nittio km/h och har ingen chans att bromsa. Kastar en snabb blick i backsegeln och hoppas att det inte ligger någon bil i den döda vinkeln, vilket det dessbättre inte gjorde och allt slutade väl.
När vi åter rullade in i garaget, tretton timmar efter att vi startade, kunde vi summera en riktigt trevlig dag som givit en massa trevligt umgänge med goda vänner, god mat, härliga vägar och ett väder som inte kunde varit bättre, samt 58 nya mil på mätaren. Tretton timmar var precis vad vi hade att göra från Hamburg till Stockholm förra året. Denna dag var alltså fullt jämförbar och vi tog den som ett träningspass inför hemresan från semestern. Gick alldeles utmärkt så vi känner full förtröstan över att det ska fungera att göra samma långkörning även i år. Det är inte milen i sig som räknas utan timmarna man sitter på hojen.
Efter att lagt ut lite bilder på Facebook somnade jag gott med ett leende på läpparna. Vilka trevliga kompisar vi har, tack för att ni finns!
Bilder: 1) Gänget i hamnen i Valdemarsvik.
2) Palle i egen hög person.
3) Kerstin.
4) Danne
5) Piotr
Nu började det bli dags att bege oss ner mot färjan över Skanssundet. En härligt slingrig väg det också. Allt flöt på utan dramatik tills en fasan fick för sig att han skulle gå över vägen, utan att göra sig någon brådska. En lättare inbromsning och han kunde i godan ro promenera vidare. Vi hann inte mer än stanna till vid färjan så var det dags för avgång. Maud som klivit av motorcykeln fick springa för att hinna med färjan. Det var på håret att hon hann med. Från färjan lade Danne upp en video på Facebook. Denna hade Leffa redan sett när jag någon minut senare ringde upp honom för att tala om att vi var över på Mörkö. Internet är fantastiskt!
I Vagnhärad svängde i av och tog kustvägen ner till Nyköping där Leffa mötte upp oss på vår vanliga träffpunkt, STATOIL. Tankade upp min BMW och kunde kostatera att den inte dragit mer än 0.40/mil över de senaste 48 milen. Otroligt att en hoj som väger en bra bit över ett halvt ton med två personer på kan dra så lite...
Nu var det Leffas tur att leda gänget till färjan i Kvarsebo, vilket han gjorde med den äran. Strax efter Jönåker svänger man in på en riktigt rolig och krokig väg som leder ner till färjan över till Vikbolandet. I ett jämnt tempo avverkades kurva på kurva och efter en stund var vi nere vid färjan. Inte heller här blev det någon väntan utan vi var snart ute på Vikbolandet med sikte på Söderköping. I Söderköping väntade Palle och Kerstin på oss. Dom hade haft en lite kortare resväg så dom var redan på plats och njöt i det helt fantastiska vädret.
Nu var vi på Palles domäner så han tog täten via småvägar ner till dagens mål, Valdemarsvik. Nu fick vi en resa på vägar som jag vill beskriva som tredimensionella. Det gick inte bara till höger och vänster utan inte minst även upp och ner. Riktigt skojiga och omväxlande vägar. Gissar att vi kört runt fem mil när vi rullade in i sommaridyllen Valdemarsvik.
Vi hittade snabbt ett bra ställe att käka lunch på, "Lilla Blå" alldeles nere vid hamnen. Alla verkade nöjda med det dom åt. Själv valde jag en skaldjurssallad som verkligen var en av de bästa jag ätit. Generöst med skaldjur och väldigt god, dessutom till ett rimligt pris.
Vi var alla väldigt och nöjda när vi anträdde återfärden.
Palle tog täten igen och nu gick färden via småvägar för att så småningom sluta i Åtvidaberg. Här var det dags att skiljas från Palle och Kerstin som skulle köra söderut medan vi andra skulle norrut. Efter att ha fått en vägbeskrivning hur vi skulle ta oss ut till E4:an ledde Danne gänget via småvägar. Utan problem kom vi ut till Norsholm, när vi ser bilar som vänder. Det var bara att göra detsamma för vår del sedan vi insett att det hänt en olycka och att trafiken med hemvändande påskfirare stod helt still. Vi kom ihåg att vi sett en skylt som visade mot Söderköping och jag tog täten tillbaka till platsen vi lämnat några timmar tidigare. Nu gjorde vi valet att ta samma väg, över Vikbolandet tillbaka till Nyköping. Vi vinkade till Leffa när det var dags för honom att åka mot Oxelösund medan vi andra under Dannes ledning fortsatte till Stockholm längs gamla Riksettan ända ner till Botkyrka. I Södertälje fick vi en Volvo som skulle klämma sig in mellan Danne och mig. Inte nog med att han gjorde så, han lade sig även på ett avstånd av max två billängder bakom Danne. Började bli lite orolig över vad som skulle hända, om han skulle försöka sig på en vansinnig omkörning eller vad som skulle hända om ett rådjur hoppar upp på vägen. Det är rådjursrika trakter och det var kväll, så risken var inte försumbar. Strax innan Botkyrka kyrka hoppar ett rådjur upp framför Danne, som måste bromsa in. Det var inte långt ifrån att bilen körde på honom bakifrån. Hade rådjuret kommit ett par sekunder senare hade det troligen blivit en olycka av det som, dessbättre bara blev en incident.
När vi kom ut på E4:an in mot Stockholm skildes våra vägar åt. I höjd med Västberga kommer en kille med bil från en påfart och kastar sig in i min fil. Jag ligger i runt nittio km/h och har ingen chans att bromsa. Kastar en snabb blick i backsegeln och hoppas att det inte ligger någon bil i den döda vinkeln, vilket det dessbättre inte gjorde och allt slutade väl.
När vi åter rullade in i garaget, tretton timmar efter att vi startade, kunde vi summera en riktigt trevlig dag som givit en massa trevligt umgänge med goda vänner, god mat, härliga vägar och ett väder som inte kunde varit bättre, samt 58 nya mil på mätaren. Tretton timmar var precis vad vi hade att göra från Hamburg till Stockholm förra året. Denna dag var alltså fullt jämförbar och vi tog den som ett träningspass inför hemresan från semestern. Gick alldeles utmärkt så vi känner full förtröstan över att det ska fungera att göra samma långkörning även i år. Det är inte milen i sig som räknas utan timmarna man sitter på hojen.
Efter att lagt ut lite bilder på Facebook somnade jag gott med ett leende på läpparna. Vilka trevliga kompisar vi har, tack för att ni finns!
Bilder: 1) Gänget i hamnen i Valdemarsvik.
2) Palle i egen hög person.
3) Kerstin.
4) Danne
5) Piotr