Separationer

[Motormannen]

Läget är följande...

I Oktober 2009 blev jag ihop med en underbar tjej efter någon månads dejtande, i April 2010 flyttade jag in hos henne. I sommar kom vi båda överens om att vi ville ha en hundvalp och slog till och köpte en.

Jag har alltid känt mig väldigt attraherad av henne och hon påstår att det blev kärlek vid första ögonkastet från hennes sida. Hon är vänlig på alla sätt och vis, en underbar människa som jag såg fram emot att göra allt med. Har aldrig varit så lycklig som jag var med henne.

Strax före helgen som var så kom det som en blixt från klar himmel; hon ville göra slut. Vi har haft våra duster, det erkänner jag, men det är ju normalt i ett förhållande. Man har inte alltid samma åsiktet om allting och behöver enligt mig inte ha identiska intressen för att passa ihop. Hon motiverar det hela med att jag blivit annorlunda sedan jag flyttade in hos henne vilket är mycket konstigt eftersom när jag frågar efter hur jag ändrats och att jag kan förändra mig för hennes skull till det bättre så säger hon att människor kan inte förändra sina personligheter, men ändå skyller hon på att jag har gjort det. Hon har sedan jag kom hem från norrland varit och sovit hos en kompis och det verkar som hon vill undvika att vi alls ska träffas, hon säger ändå att vi kan vara vänner.

Jag älskar henne över allt annat på denna jord och vill inget annat än att allt ska bli bra mellan oss igen. Personligen har jag aldrig drömt om att göra slut med henne.

Jag har bestämt mig för att göra ett försök innan helgen med att bjuda på något gott, köpa blommor, tappa upp ett varmt bad åt henne när hon kommer hem och verkligen visa hur mycket hon betyder för mig och att det faktiskt finns en kärleksgrund uppbyggd mellan oss sedan vi träffades för första gången. Jag vet inte om det är rätt beslut eller om jag ska försöka ignorera henne totalt och gå vidare med mitt liv.

Om det nu inte går att lappa ihop så har hon i alla fall sagt att hon tänker sälja våran hund, vilket jag är mycket glad för att ingen annan man ska komma in och vara husse åt min hund.

Kunde knappt glädjas åt mitt lyckade kunskapsprov idag, men jag tror att motorcykeln räddar mig från att falla ännu längre ned i depression eftersom jag har något annat att tänka på.

Råd, tips, tankar eller funderingar?

[Mc-Bosse]

Hon verkar ju helt klart vilja undvika dig. Hon är kanske inte själv redo för ett förhållande men trodde det från början. Eller saknar något i förhållandet som hon inte vill tala om. Träffat någon annan kanske? Ja vad vet man? Du är kanske helt enkelt inte hennes typ egentligen? Tja, förhållandet är svåra, fråga mig, jag vet.

Va glad för att ni inte har ungar för då är en ev. separation värre. Ni lämnar "bara" varandra och hunden kommer att säljas.

Låt det vara ett tag och gläds åt det du kan. Klarat teoriprov har du gjort och blivande uppkörningen blir säkert en höjdare! :)

[Jonas]

Först en eloge för att du vågar/vill prata om dina känslor här med oss.

Tyvärr, utifrån din utförliga beskrivning, så tror jag det är kört. Hårt att höra kanske, men så ligger nog landet. Ni har bara bott ihop sedan april och det låter som om hon är ganska säker på sin sak. Hon hade kanske väntat sig något annat, men upptäckt att det inte var hennes grej att bo ihop med någon. Jag tycker inte att du ska fråga henne hur du ska ändra på dig för att det ska "bli bra". Kommer inte att fungera i längden. Du ska vara dig själv. Om du nu inte är ett praktsvin mot kvinnor, vill säga. ;)

Jag tycker du ska släppa henne, dvs ge henne svängrum och själv satsa på ditt liv. Du är ung och kommer garanterat träffa någon som uppskattar dig mer. Kanske någon som gillar att åka bakpå rentav eller ännu bättre en tjej som har egen hoj.

Kärlek är komplicerat, men en sak har jag lärt mig och det är att aldrig försöka hålla fast krampaktigt i någon som vill gå sin väg. Det blir aldrig bra. Om du däremot säger att du förstår och önskar henne en fin framtid, så kan det få en positiv effekt. För er båda.

Försök fokusera på uppkörningen och även om det känns tungt nu, så kommer denna tid förmodligen bara vara en parentes i ditt liv om några år. Du kanske inte tror mig nu, men så är det bara.

Gå vidare är mitt råd!

[Mats Liifv]

Kan bara instämma till fullo med Jonas råd!

Precis samma erfarenheter Jonas gjort har även jag. Gå vidare med ditt liv är även mitt råd!

[DearHunter]

Gör ett försök och prata ut ärligt med henne. Ibland så behöver man mer tid. Fungerar det inte så var glad att ni inte har barn och gemensam ekonomi ihop.

Om Du nu drabbas så kommer Du kanske må dåligt en tid. Men det blir bättre och tänk inte på vad Du har förlorat. Se framåt istället och se de nya möjligheterna som öppnar sig för dig. Ta tag i ditt liv och bli det Du vill bli. Är Du en man eller mus? Det finns massor av heta och seriösa singlar som vill träffa en man som är ärlig och vill ha ett seriöst förhållande :cool: Du är inte ensam!

Det som underlättade under min separation var faktiskt att jag tog hojen och ''blåste'' rent i skallen från alla tankar. Välkommen in i gänget ;D

Jag tycker dock synd om dig och hunden...

[Nina]

Även jag har varit singel och de gångerna har jag inte varit det länge utan snart träffat en ny. Du kommer också träffa en ny snart. Ta det bara lugnt och var dig själv så löser sig det mesta ska du se. Säger också att det var bra ni inte hunnit skaffa barn för då hade saker varit jobbigare. Och snart kör du upp och ev får lappen, du kommer inte vilja ha nån som säger att du aldrig är hemma, att du bara är ute med hojen hela tiden och du ägnar ingen energi åt en tjej som mest kommer klaga för att hojen är mer intressant etc.

[Gawriel]

av vad jag förstår så har hon bestämmt sig o blommor o varm bad hjälper ju inte mycket...
man ska vara 2 om ett förhållande
och jag antar att detta är inte ditt första förhållande utan du har haft fler där du har antagligen känt samma sak som hon känner: "nej detta är inget för mig, vet inte varför men det känns inte rätt"

[fremas]

Först en eloge för att du vågar/vill prata om dina känslor här med oss.

Tyvärr, utifrån din utförliga beskrivning, så tror jag det är kört. Hårt att höra kanske, men så ligger nog landet. Ni har bara bott ihop sedan april och det låter som om hon är ganska säker på sin sak. Hon hade kanske väntat sig något annat, men upptäckt att det inte var hennes grej att bo ihop med någon. Jag tycker inte att du ska fråga henne hur du ska ändra på dig för att det ska "bli bra". Kommer inte att fungera i längden. Du ska vara dig själv. Om du nu inte är ett praktsvin mot kvinnor, vill säga. ;)

Jag tycker du ska släppa henne, dvs ge henne svängrum och själv satsa på ditt liv. Du är ung och kommer garanterat träffa någon som uppskattar dig mer. Kanske någon som gillar att åka bakpå rentav eller ännu bättre en tjej som har egen hoj.

Kärlek är komplicerat, men en sak har jag lärt mig och det är att aldrig försöka hålla fast krampaktigt i någon som vill gå sin väg. Det blir aldrig bra. Om du däremot säger att du förstår och önskar henne en fin framtid, så kan det få en positiv effekt. För er båda.

Försök fokusera på uppkörningen och även om det känns tungt nu, så kommer denna tid förmodligen bara vara en parentes i ditt liv om några år. Du kanske inte tror mig nu, men så är det bara.

Gå vidare är mitt råd!


Man kan inte säga det bättre än Jonas

[Motormannen]

av vad jag förstår så har hon bestämmt sig o blommor o varm bad hjälper ju inte mycket...
man ska vara 2 om ett förhållande
och jag antar att detta är inte ditt första förhållande utan du har haft fler där du har antagligen känt samma sak som hon känner: "nej detta är inget för mig, vet inte varför men det känns inte rätt"

För mig var faktiskt detta mitt första seriösa förhållande, vilket kanske gör att det käns extra jobbigt. Men tack för allt stöd! Ska glömma det här nu och koncentrera mig på mina sista körlektioner och uppkörningen för att sedan åka ut och ''blåsa rent'' i skallen på alla tankar.

Vill hon lämna mig och leva ensam så fine, det är hennes förlust!

Vi ska för övrigt sälja hunden, vilket jag tycker är bra så att ingen annan kommer och blir husse åt min hund.

[klaus]

kör försiktigt när du blåser rent i skallen
förhållanden är knepiga,tappa inte hoppet,det brukar finnas en för alla,det kan bara ta olika lång tid att hitta den rätta

[Mavve65]

Verkar som du bestämt dig för att gå vidare och jag förstår att det måste vara väldigt tungt nu, men vill ändå önska dig all lycka med körkort och framtida relationer! Bra strategi att fokusera på mc:n.....lycka till den 22 september

[Gurrag]

Måste vara en jobbig tid för dig just nu och många på hojenforumet lyssnar gärna på dig när du behöver prata av dig. Tyvärr måste jag nog säga att det är svårt att ge råd i kärleks och relationsfrågor just beroende på att det är så mycket känslor inblandat. De är omöjligt för en utomstående att ta med just känslor och göra en objektiv bedömning åt en annan som vill ha råd om sina problem med förhållanden.

Utöver det så är vi många här som gärna läser när du behöver skriva av dig och vill du inte köra ensam när du ska rensa skalle så slår jag vad om att du inte behöver åka ensam!

Krya på dig

[Guzzi-Leif]

Tufft, jävligt tufft, speciellt innan beslutet är fattat.
Inte mycket tröst att det blir bättre sedan och att det finns mycket fint kvar att uppleva men så är det i alla fall.
Håller tummar för dig!

[Mats Liifv]

Tyvärr är det något som dom flesta av oss kommer att gå igenom en eller flera gånger under livet. Få som lever livet ut med sin första kärlek...själv lever jag i min fjärde relation.

[MrFluke]

Först och främst, grattis till avklarat teoriprov!
Har nyligen separerat efter ett 8 år långt förhållande och det var en pärs kan jag lova. Vi hade gemensamt hem och 2 hundar. Dock skaffade vi hund var för sig i förhållandet så jag tog med mig min hund. Du borde göra detsamma om du har möjlighet, speciellt om du anser att det är "din" hund.
Nu ska jag inte förmana om hundar här (jag är lite skallskadad på det viset) men en sak bara - Tänk på att din hund inte valde att komma till er, utan ni valde den. Det innebär att ni har ett ansvar för den resten av deras liv. Dom mår dåligt av att byta hem, nästa hem kanske går åt pipsvängen också och då hamnar den återigen på blocket osv osv. Har sett det hända allt för många gånger.
Detta om det..

Man är alltid två personer när man inleder ett förhållande, den dagen man är ensam i det är den dagen man måste gå vidare för då finns det inget att bygga vidare på. Ju fortare man begriper det och inte fortsätter försöka reparera något som egentligen inte är trasigt desto fortare kommer man tillbaka till livet.
Det gäller att vara stark och inse att personen inte var något för dig. Tänk på dig själv och din lycka i såna här lägen, det förtjänar du.

Lycka till med uppkörningen den 22a .. jag fick tid den 15e. Hoppas det inte var för tidigt :)

[Nina]

Här: tredje gången gillt. Den första träffade jag som 17-åring, förhållandet varade under drygt 3 år. Det tog slut och jag var singel en kort stund tills jag sprang på nästa förhållande som varade under 12 års tid. Där kände jag att jag växte ur förhållandet och gjorde slut. Men när jag hade bestämt mig för att vara singel och *absolut inte* dejta någon så kom Jocke i min väg och det sa bara klick. Min känsla den gången var ”Det HÄR är mannen jag ska gifta mig med!” och så blev det också.
Nu har vi varit gifta under 11 års tid och jag kan absolut inte tänka mig någon annan i mitt liv. Dessutom har vi så mycket gemensamt och barn tillsammans samt hundar. Det är ingen lek att hålla igång ett förhållande under så lång tid heller, faktiskt en prövning då man utvecklas och förändras och med det möter diverse hinder och prövningar på vägen. De värderingar jag hade då är inte de samma i dag. Men det jag framför allt tror kan hålla igång ett förhållande under en lång tid är att vara bästa vänner, ställa upp för varann i vått och torrt, aldrig nånsin gå och lägga sig förbannade på varann för då vaknar man med ilska nästa dag och kriget fortsätter, att alltid reda ut saker och ting och prata samt respektera att den andre har sina åsikter och synsätt om saker och ting, det handlar om kompromisser då. Att låta varann ha sin fritid och egen tid, vara ifrån varann mellan varven ger luft och energi till förhållandet.
Och framför allt att respektera varann, att den andre inte är perfekt för det är inte jag heller. Man hittar aldrig den där perfekta mannen/kvinnan men man kan nästan göra det.
När jag träffade Jocke och folk undrade hur han är så kunde jag inte beskriva honom annat än med ett enda ord: underbar. Att han sen är 15 cm kortare än jag och dessutom 5 år yngre är inte hela världen, det är inte i längden eller åldern intellektet sitter.

Mitt råd inför nästa förhållande är: ge varann egen tid, respektera varann och somna aldrig arga på varann. =)

[Motormannen]

Vilka otroliga människor ni är alltså, måste bara få tacka för alla fina ord och allt stöd ni gett mig i detta!

Jag känner redan att jag lämnat henne bakom mig och så som hon betedde sig de sista dagarna jag bodde i hennes lägenhet så kan hon fara och flyga så långt in i ....... hon kan komma, vill aldrig varken se eller prata med den falska människan något mer!

Tack ännu en gång! :)