Visa fullständig version : Familjeliv ;-)
Jag fick ett mail härom dagen från uppfödaren. En av hennes valpar behövde omplaceras, en köpare hade återlämnat valpen som nu blir 5 mån gammal. ”Ååh, en vit dvärgschnauzer behöver ett hem” tänkte jag och hjärtat slog ett par extra slag hos mig. Jag har i somras varit hundvakt till ett par andra dvärgschnauzrar varav den ena hade bytt hem 5 ggr under sitt 6-åriga liv (!). Första dagen här var den hunden så otroligt dyster, antagligen trodde han att han hade flyttat igen. Stackaren hade haft ett hårt liv som utställningshund. Man hade lärt honom att inte dricka för mycket vatten för det innebar att då måste han rastas oftare. Så hunden drack knappt nåt vatten här. I och med det var han också lärd att kissa bara en gång för det kan han inte roa sig med på utställningar, gå där och vara nödig. Jag tyckte synd om hunden, att bli lärd att inte få dricka vatten som han bör och inte få kissa som han ska.
Den här valpen dock, han var den lugnaste av alla i kullen och den familj som köpte honom hade aldrig förr haft en hund. När sommaren var över återlämnades hunden som om han var nån sommarhund, man t o m sa Tack för lånet. Han är inte helt rumsren än, tycker han borde vara det vid den här åldern men de har nog inte vetat hur de ska göra riktigt så än är han inte rumsren. När jag går ut med honom och han gör det han ska får han massor med beröm men han verkar inte ge nån respons, antagligen har han inte fått uppleva beröm när han varit duktig. Så hur ska han då lära sig bli rumsren?
Nåja, det ändras snart, min första dvärgschnauzer blev rumsren på 3 veckor, han var knappt 11 veckor ens. Nästa som är en vit är i dag 5 år, men han var rumsren innan han blev 14 veckor. Doris, vår näst senaste tillskott var redan rumsren för hon var två år gammal när vi tog över henne. Hon var en problemhund som jag lyckats få hyfsad fason på så nu är hon i alla fall hund. Fast hon tycker valpar är sååå jpobbiga, hon visar upp hela garnityret och gnäller som en gaggig tant som för att tala om för den nye att här minsann, här finns det regler.
Den här lille krabaten var sagd att han är lugn och sitter och tittar och är så snäll, biter inte skor och ger sig inte på nåt. Jo jo, ett litet monster är det som naggas och biter och far runt som en virvelvind här med skorna i farten, mattkanter och tofsar som tuggas och blommorna fick sig en omgång i morse. Den beskrivningen jag hörde först stämmer inte riktigt in i bilden jag har nu, ha ha ha. ;)
Djur är roliga. Hundar är så lojala och det uppskattas av många!
Så hemskt att de finns folk som inte tänker efter före innan dem skaffar djur. Men tur du är godhjärtad och tar hand om den lilla vovven ju!
Ja ha ha, uppfödaren sa det var en lugn hund och sitter still och tittar. Jo jo, den bilden har ändrats kan jag berätta. Något lugn ser jag inte till, här far han runt och busar mellan varven han sover. I går kväll vaknade han till vid 22:30 och for runt i sovrummet och min ena dvärgschnauzer fostrade honom att lägga sig. Han tryckte nämligen ner valpen i bädden men valpen ville inte sova utan for runt i rummet. Min dvärg knuffade till honom så han for in i väggar och möbler. Tuffa tag! Ja till slut så lydde han och la sig och somnade på stört.
All heder till dig.
Jag fattar inte att folk skaffar sig en hund precis som dom köper vilken kapitalvara som helst och jag mår illa när dom köper en hund åt barnen. Köper man en hund har man skaffat en ny familjemedlem för 8 - 15 år fram i tiden. Den ska rastas, motioneras, uppfostras, aktiveras och vårdas och det varje dag. Vilken 10 åring har en sådan framförhållning?
Under några år var jag instruktör på brukshundklubben och såg mängder av folk som borde ha skaffat sig en ny tv istället. Dom verkade tro att man kan leka med hunden när man känner för det och sen stoppa ner den i en låda när man inte har lust. För att inte tala om hundarna som var köpta som substitut för barn och behandlades som barn och inte som hundar. Maken till förvirrade hundar har jag aldrig sett. Den dag jag slutar att jobba med hund kommer jag inte att skaffa en sällskapshund helt enkelt för att jag inte vill lägga ner den tiden och ständigt vara låst. Det tänker inte folk på med följd att de lämnar hundarna ensamma hemma och kommer hem till sönderbitna hus. Sen tror man att det är fel på hundarna och ska "uppfostra" dom för något som hundarna redan glömt att dom gjort. Precis så skapar man ett nervvrak.
Tyvärr så var den här hunden vad jag tror en sommarhund, jag vet att de har två mindre grabbar i 4 och 5 år års ålder, när sommaren var slut och vardagen kom så återlämnade man honom till uppfödaren och t o m sa Tack för lånet. De trodde också de skulle få hela köpesumman tillbaka… Att det finns såna människor. De har inte ens brytt sig om att lära honom bli rumsren så fortfarande vid 5 mån ålder (fyller 5 mån den 28 aug) är ha inte rumsren. Fast igår var han jätteduktig, han höll sig bra och gjorde ingenting inomhus. På kvällen fick han valpfasoner och kissade inne. Jag ut med honom och han kissade ute. Sen in och så gick det ca 5 min så kissade han inne igen. Jag har redan hunnit se att det finns hopp så det gör inget, han kommer bli rumsren när jag är klar. Han verkar koppla ihop lite nu att kissa ute = maaassor med beröm. Kissa inne = ingenting. Bara en matte som ignorerar honom utan ett ljud och torkar upp.
Han verkar inte ha fått dricka vätska i den mån han behöver så första dagen drack han hela tiden som att han trodde att det är bäst han passar på nu. Nu verkar han veta om att skålen står där hela dagen i alla fall, det där drickandet har minskat. En annan sak jag är väldigt ledsen över är att de lärde honom att äta två ggr per dag, han som valp behöver äta flera gånger om dagen, nu faktiskt tre gånger per dag men han vägrar vid lunch. Han bara tittar och ser förvånad ut och sen går han, han får extra vid middag och frukost istället. De har också gett för lite mat så han är ett benrangel, stackar'n. Det ska också ändras, han ska upp i vikt.
En annan sak jag gör är att jag ser dem som hundar, de ska vara hundar och det är sällan jag går emellan om de gör upp. Man märker om man måste gå emellan men oftast handlar det om markeringar och tillrättavisningar.
Jag har nu fyra dvärgschnauzrar i olika åldrar, de är små och händiga men man ska inte luras på storleken, det är mycket hund i liten förpackning så man behöver vara lite tuff och bestämd själv. Den äldsta som är svart fyller 8 nu i höst, han är lite mer gammal och gaggig nu för tiden och det får han vara. Han är den som har mest överseende med nya i huset, det ska mycket till innan han säger ifrån, annars får de hänga i skägget och klänga på honom. Han vet att han är väluppfostrad men är det så att han pga gaggighet inte vill lyda och gör som han vill i alla fall och blir tillrättavisad så kan han gruffa till. Han nyps inte, han bara talar om att han vet att jag vet om att han är väl uppfostrad. :rolleyes:
Nästa är en vit dvärg, rangstarkast i flocken och också den som den här valpen ger sig på nu. Antar han räknat ut att om han går på den rangstarkaste och testar gränser och försöker vinna rang där så behöver han inte ge sig på de övriga i flocken och göra om arbetet, då har han i så fall redan vunnit över dem också. He he, det är nån hemma där hos valpen. ;)
Doris, vår omplaceringshund nr 1 i färgen svart/silver var två år när hon kom till oss för drygt ett år sen. Helt förvirrad, visste inte om hon skulle vara hund eller människa. Man hade klemat bort henne och behandlat henne som nåt barn så hon var rentav jobbig att få styr på (folkilsken, reste ragg mot folk, skällde och blev ruskigt arg). Bl a var hon överviktig, huvudet såg förkrympt ut i proportion med kroppen. Ja gissa varför… När man inte tar nödvändiga promenader som en hund behöver, aktivering av olika slag utan får bara gå runt hörnet och kissa och sen in direkt så styr hunden själv sitt energiintag till slut. Och med samlad energi i kroppen blir de jobbiga. Hon började även ”matvägra”, varför proppa i sig mer energi när man ändå inte gör sig av med nån? Så hennes matte la på falukorvbitar i matskålen för att få hunden att äta!
Ja det där tog jag genast bort, jag blev kallad djurplågare för att hunden inte fick sina korvar men det sket jag fullständigt i. Hunden ska aktiveras och gå ner till en mer normal vikt och äta foder. Till en början orkade hon gå 200 m, sen var hon slut och hängde ut en lång slips (tungan). Med tiden fick hon mer energi och ork. Dock är hon gaggig av sig. Hon får också vara hund här, det visas tänder mot valpen och hon knorrar och låter lite men mer än så är det inte och så ska en hund agera. I går gick valpen för långt med henne, jag såg att han vässade mot henne utomhus så hon tröttnade och brottade ner honom – i leran. Han fick förstås bada hemma sen. ;)
I går kväll var det ingen hund som behövde tala om för honom att han ska gå och lägga sig, han la sig självmant i en bädd och sov hela natten. De två tidigare nätterna har han vandrat runt och därmed blivit nödig så jag har fått gå ut med honom bl a kl 02:30 för att han inte ska göra inne. Jag tror han för övrigt fått vara i en bur om nätterna, att komma till oss och ha fritt utrymme var nytt för honom och då vandrade han runt förmodar jag.
Han är undernärd och lite vinglig av sig just nu, det tror jag kommer ändras när han fått lite mer hull på kroppen. :)
Filmade valpen i går precis innan han började vässa mot Doris, man ser hur Doris tycker han är jobbig och går undan men ändå är hon lite nyfiken och kommer fram och spanar sen, he he. Att de äter gräs är normalt som berör magen men det kan också dyka upp när de är uppspelta, som här med valpen. Jag ser en hund som anpassat sig väldigt bra i flocken på rekordtid, han verkar trivas bra hos oss. =)
Klicka här för en kort youtube-film (http://www.youtube.com/watch?v=UZZtFJuDtKs)
DearHunter
2010-08-26, 23:29
Läste något i stil med följande en gång:
När jag kommer hem från jobbet, känner mig trött, sliten och tom. Så står tanten och skäller ut mig för att jag är sen och har glömt att gå ut med soporna. Barnen sitter och spelar spel och fullständigt skiter i mig. Frugans syrra som är på besök går bara förbi mig som om jag vore luft...
Det finns bara en som blir glad när jag kommer hem..... - min hund :)
Läste något i stil med följande en gång:
När jag kommer hem från jobbet, känner mig trött, sliten och tom. Så står tanten och skäller ut mig för att jag är sen och har glömt att gå ut med soporna. Barnen sitter och spelar spel och fullständigt skiter i mig. Frugans syrra som är på besök går bara förbi mig som om jag vore luft...
Det finns bara en som blir glad när jag kommer hem..... - min hund :)
Ha ha ha, den är bra. Det är så det är!
Han är slug den lille rackaren, i förrgår hade han tagit sig upp på övervåningen trots att jag ställt hinder i vägen för trappan, vill ju inte att han ska pinka inne där uppe medan jag var ut en sväng. Jag blev häpen när jag ser att han varit där uppe och lekt med saker! Sen hade han gått ner till sina kompisar igen.
I går kväll tog han sin fäll och gick in i sovrummet med den, bäddade ner den i en bädd, och tog sitt kramdjur Nemo och la ner där, den skulle han sova med. Han är så störtskön killen, fattar inte varför de återlämnade honom.
Nu har han börjat koppla ihop ett och annat, tog några dagar men det tar sig, under två sista dagarna har han varit så gott som rumsren. Det hände en liten olycka på mattan i går morse men det var allt. Tror nog jag kan säga att han är nästan rumsren? :)
DearHunter
2010-08-27, 09:31
Kul att Du har bra hand med hundar. Kan tänka mig hur Du har uppfostrat din man, ha, ha :D
Hur går det med den andra familjemedlemmen. Har Du lärt trajjan att själv rulla ut ur garaget? Min Honda brukar starta av sig själv när det är dags att åka till jobbet..
Kul att Du har bra hand med hundar. Kan tänka mig hur Du har uppfostrat din man, ha, ha :D
Hur går det med den andra familjemedlemmen. Har Du lärt trajjan att själv rulla ut ur garaget? Min Honda brukar starta av sig själv när det är dags att åka till jobbet..
Jag är uppvuxen med hundar, är helt självlärd och inte gått några kurser. Dock så gillar jag att studera beteenden och konsekvenser utifrån beteenden, jag studerar alltid folk, djur och annat omkring mig och ser på hur allting är och varför saker och människor är som de är.
Min favoritman jag såg upp till var en psykolog som var rektor på skolan. Det var en slug man det, han satte ihop klasserna med sina psykologiska instrument och kikade hur de fungerade under olika konstellationer. Min klass jag hamnade i var en väldigt kreativ grupp som tänkte ett steg längre, gärna simmade vi mot strömmen (gjorde inte som alla andra med andra ord). Under en svenskalektion skulle vi komma på hur vi hade blivit grupperade. För att lösa frågan bad jag att vi skulle flytta våra egna historier vi hade skrivit ett steg åt höger och läsa varandras texter. Svaret var: alla i min grupp hade arbetat med bild på olika vis (retuschör, fotobutik, inscanning och bildbehandling, fotograf etc). Året innan var det en klass som var bra på matematik som exempel. Den mannen var en man jag ofta studerade och ville lära känna mer, hur han tänker och varför han tänker som han gör osv. En annan bra sak jag upplevt var en psykologisk sak: man plockas ner för att byggas upp. ;)
Nä, ingen moppe står redo när jag kommer, trots vänlig klapp på tanken, ett par vänliga ord och smekning över sadeln men... Nä. ;)
DearHunter
2010-08-27, 10:26
Gulp.... :eek: Då är det bäst man passar sig så att man inte hamnar under din lupp... Fast Du skulle nog aldrig fatta vad som snurrar i min hjärna...... :D
Har Du testat om 'Treo' gillar bli klappad på sadeln eller kanske bli kliad bakom speglarna istället ?
Gulp.... :eek: Då är det bäst man passar sig så att man inte hamnar under din lupp... Fast Du skulle nog aldrig fatta vad som snurrar i min hjärna...... :D
Har Du testat om 'Treo' gillar bli klappad på sadeln eller kanske bli kliad bakom speglarna istället ?
Ingen fara, jag bara är sån som studerar allt i min väg. Speglarna har jag inte provat att klia bakom… Tänkte ev ta en tur i dag dock. =)
Fick denna skrivelse då jag skaffade hund -98
En kall nos.
Ett par fuktiga, runda ögon.
En varm blick.
En tass som lyfts och ett huvud som läggs på sned.
Öron som försöker uppfatta och förstå...
Din hund.
Han bad inte att få komma till Dig.
Han bara kom för att Du ville ha honom.
Han kom till Dig för att ge Dig vänskap
då andra sviker,
sympati då andra är emot Dig,
trofasthet då andra baktalar Dig.
Han kom för att ge Dig kärlek
då Du känner Dig utelämnad,
sällskap då Du är ensam.
Han gör Dig på gott humör då Du är ledsen
tar emot Dig med glädjetjut
då Du äntligen kommer hem.
Han är någon som behöver Dig
någon att smeka, leka med
och ha roligt tillsammans med.
Han är beroende av Din omtanke
och Din kärlek.
Han protesterar inte
då Du missförstår honom.
Han är utlämnad till Dig
på gott och ont.
Han ger Dig sköna,
avkopplande promenader.
Han ger Dig sällskap.
Han ger Dig kärlek och glädje.
Han vaktar och skyddar Dig.
Han varnar om främmande kommer.
Han överger Dig inte så länge han lever.
Han ger Dig trygghet.
Vad ger Du?
Hans mat. ;)
Han får väl även din kärlek ?
Han får väl även din kärlek ?
Ha ha ha, ja självklart! Det var ett skämt det jag skrev om maten. ;)
Givetvis får han kel och gos och allt som hör till dem förutom mat.
Powered by vBulletin® Version 4.2.5 Copyright © 2024 vBulletin Solutions, Inc. All rights reserved.