Nina
2008-08-14, 17:13
Oj oj oj, vilken turbulens det varit sista dagarna. Först förbjuden att köra hoj mer, sen hade man inte alls sagt så nej oh nej, och nu får jag köra hoj.
Jaha, i dag ringer min mobil. Det var en polis från Mallorca, han frågade mig om jag vet vem Karl-Erik Alfons XXXXXXXX är. Ja det är ju min bror svarade jag på engelska och undrade vad som hänt.
Han meddelade att han hade hans väska där, med hans plånbok och mobil samt mediciner. Och så ställde han en hel del frågor och ville han att jag skulle försök få tag i min bror. Oj, det var inte det lättaste men så här gick turerna i dag:
Jag började leta efter alla möjliga mobilnr han har, ingen var på och alla var avstängda, t o m hans sambos mobiltelefon var avstängd. Ah jisses, vad fasen heter hans svärföräldrars restaurang? Och vad heter dom då?? Det var nåt spanskt vet jag.
Magen knorrade så dottern och jag for till en fin restaurang och åt lunch. Plötsligt slår det mig när jag ätit: men polisen sa inte HUR han fått tag i brorsans väska, och brorsan måste ju ha sitt insulin, får han det ens? Och blodtrycket!! Jag bara kände paniken komma och brast ut i storgråt mitt på restaurangen och alla undrade förstås vad som hänt. Jag befarade det värsta där, fan ska han dö så här ung, knappt hunnit fylla 48 år ens?
Jag SMS:ade storbölande min man och meddelade att nåt har hänt brorsan på Mallorca. Han ringde upp och jag försökte få ur mig att polisen har hans väska och alla mediciner, plånboken och hans mobil ligger där också. Jag vet inte var jag ska hitta hennes släkt här så de kan ringa Mallorca och lyssna, om de kan gå till polisen.
Jag for hem, under tiden ringde syrran upp Skatteverket och sa som det var och fick via brorsans personnr tag i hans sambos personnr och därigenom fick hon tag i hennes systers adress i Enhörna utanför Södertälje. Som visade sig ha hemligt tel nr…
Allt kändes hopplöst, alla lösningar verkade ha stängda dörrar och jag kände paniken komma, hur i helv... ska man hitta folk på Mallorca och var? 3000 restauranger och vilken av dom är just hans svärföräldrars?? Sen kom min man hem och jag brast ut i storgråt igen.
Lösningen som kom efter flera timmar:
Syrran ringde min mobil, hon fick tag i brorsan!! Jag antog hans privata mobil låg i väskan hos polisen men det var hans jobbnalle. I den fanns en hel del tel nr, jag var den som svarade av alla nummer. Jag trodde att det var hans privata mobil i väskan så jag ringde aldrig det numret. Syrran provade och då svarade brorsan. Pust, vilken attans tur. :D
Han hade fått gå till apoteket där och fått nya sprutor varje dag när hans eget insulin tog slut, det kostade honom 1000 kr per dag. Inget VISA-kort, inga pengar för allt låg i plånboken i väskan. Jag ringde upp brorsan och gav tel nr till polisen som ringt mig och det ID/tjänstenr han har. Och sen fick han veta att han ska tala om var han finns och vilka tel nr folk har om nåt händer så vet man vart man kan vända sig om detta skulle ske igen.
Jösses, jag grät av lycka när jag lagt på.
Jaha, i dag ringer min mobil. Det var en polis från Mallorca, han frågade mig om jag vet vem Karl-Erik Alfons XXXXXXXX är. Ja det är ju min bror svarade jag på engelska och undrade vad som hänt.
Han meddelade att han hade hans väska där, med hans plånbok och mobil samt mediciner. Och så ställde han en hel del frågor och ville han att jag skulle försök få tag i min bror. Oj, det var inte det lättaste men så här gick turerna i dag:
Jag började leta efter alla möjliga mobilnr han har, ingen var på och alla var avstängda, t o m hans sambos mobiltelefon var avstängd. Ah jisses, vad fasen heter hans svärföräldrars restaurang? Och vad heter dom då?? Det var nåt spanskt vet jag.
Magen knorrade så dottern och jag for till en fin restaurang och åt lunch. Plötsligt slår det mig när jag ätit: men polisen sa inte HUR han fått tag i brorsans väska, och brorsan måste ju ha sitt insulin, får han det ens? Och blodtrycket!! Jag bara kände paniken komma och brast ut i storgråt mitt på restaurangen och alla undrade förstås vad som hänt. Jag befarade det värsta där, fan ska han dö så här ung, knappt hunnit fylla 48 år ens?
Jag SMS:ade storbölande min man och meddelade att nåt har hänt brorsan på Mallorca. Han ringde upp och jag försökte få ur mig att polisen har hans väska och alla mediciner, plånboken och hans mobil ligger där också. Jag vet inte var jag ska hitta hennes släkt här så de kan ringa Mallorca och lyssna, om de kan gå till polisen.
Jag for hem, under tiden ringde syrran upp Skatteverket och sa som det var och fick via brorsans personnr tag i hans sambos personnr och därigenom fick hon tag i hennes systers adress i Enhörna utanför Södertälje. Som visade sig ha hemligt tel nr…
Allt kändes hopplöst, alla lösningar verkade ha stängda dörrar och jag kände paniken komma, hur i helv... ska man hitta folk på Mallorca och var? 3000 restauranger och vilken av dom är just hans svärföräldrars?? Sen kom min man hem och jag brast ut i storgråt igen.
Lösningen som kom efter flera timmar:
Syrran ringde min mobil, hon fick tag i brorsan!! Jag antog hans privata mobil låg i väskan hos polisen men det var hans jobbnalle. I den fanns en hel del tel nr, jag var den som svarade av alla nummer. Jag trodde att det var hans privata mobil i väskan så jag ringde aldrig det numret. Syrran provade och då svarade brorsan. Pust, vilken attans tur. :D
Han hade fått gå till apoteket där och fått nya sprutor varje dag när hans eget insulin tog slut, det kostade honom 1000 kr per dag. Inget VISA-kort, inga pengar för allt låg i plånboken i väskan. Jag ringde upp brorsan och gav tel nr till polisen som ringt mig och det ID/tjänstenr han har. Och sen fick han veta att han ska tala om var han finns och vilka tel nr folk har om nåt händer så vet man vart man kan vända sig om detta skulle ske igen.
Jösses, jag grät av lycka när jag lagt på.