Nina
2021-03-14, 09:13
Nu är det nära, jag ska opereras nästa vecka och få en höftledsprotes. Gissa om jag ser fram emot den nu, jag har så fruktansvärt ont nu att det är snudd på outhärdligt. Det är tur att jag har möblerna att stödja mig på när jag ska ta mig från sovrummet till badrummet, morgnarna är värst när jag ska få igång rörligheten i leden och innan smärtlindringen går i.
Det kommer ta sin tid att återhämta sig, sjukskrivningen är på 3 månader och det kommer så klart vara med sjukgymnastik. Apropå sjukgymnastik, jag anmälde mig till en artrosskola, man sa att ca 87% blir hjälpta och slipper protes. Nja, inte jag. Jag med min vanliga tur och som tydligen verkar vara bästa kompis med Murphy utan att veta om det men numera misstänker det, blev bara sämre ju mer jag övade på med övningarna. Efter några veckors övande var jag tvungen att avsluta detta och säga till att det blir bara sämre ju mer jag går på sjukgymnastiken.
Så nu ska det bli av och jag siktar på en tur med nån hoj i sommar, det är i alla fall målet. Och också skogsrundan jag har i ett naturskyddsområde på runt 5,5 km som ger både flås och pulshöjning samt bränner både fett och kalorier i ett svep. Detta är de två mål jag har just nu.
Nej tre mål är det:
• en bra återhämtning (så klart)
• hojturer i sommar
• långpromenaderna i skogen igen.
:)
Två av hojarna har körförbud nu, jag har ju inte kunnat besikta dem pga höftleden. Kommer jag upp på dem så lär jag inte komma av dem. Man är ganska stel i höftregionen vid artros, så lyckas jag idag klänga mig upp på en hoj så lär jag inte lyckas komma av den sen. Husqvarnan behöver inte besiktas, den är 53 år gammal och besiktningsbefriad.
Så det blir till att besikta hojar och köra dem i år. Det är hemskt så man saknar hojkörningarna när man inte kan, tidigare så hade man valet att kunna välja – köra hojen eller köra en annan gång. Nu har jag inget val, de har fått stå och då saknar jag det ännu mer bara för att jag inte kan.
Härom kvällen varnade kollegan mig för snöstorm, pendeltågen var inställda pga ovädret. När jag kom ut så var det…
Husqvarna-väder!
Någon snöstorm kunde jag inte uppleva, var ju som ett vanligt vinterväder med snö, plogbilar ute som saltade vägarna och lite snö på marken. Jag med friktionsdäck på bilen upplevde inte alls att det skulle vara snöstorm. Men jag tänkte på Husqvarnan, tänk att få ta en tur nu med den, skidorna på och ut och köra. Det var Husqvarna-väder, inte snöstorm.
Jag har kört den hojen i snöstorm, det snöade nåt hemskt och mycket den gången, men inte så att det var ett outhärdligt snöstormande. Man fick torka av gogglarna lite oftare så man såg vart man var bara. :)
Det kommer ta sin tid att återhämta sig, sjukskrivningen är på 3 månader och det kommer så klart vara med sjukgymnastik. Apropå sjukgymnastik, jag anmälde mig till en artrosskola, man sa att ca 87% blir hjälpta och slipper protes. Nja, inte jag. Jag med min vanliga tur och som tydligen verkar vara bästa kompis med Murphy utan att veta om det men numera misstänker det, blev bara sämre ju mer jag övade på med övningarna. Efter några veckors övande var jag tvungen att avsluta detta och säga till att det blir bara sämre ju mer jag går på sjukgymnastiken.
Så nu ska det bli av och jag siktar på en tur med nån hoj i sommar, det är i alla fall målet. Och också skogsrundan jag har i ett naturskyddsområde på runt 5,5 km som ger både flås och pulshöjning samt bränner både fett och kalorier i ett svep. Detta är de två mål jag har just nu.
Nej tre mål är det:
• en bra återhämtning (så klart)
• hojturer i sommar
• långpromenaderna i skogen igen.
:)
Två av hojarna har körförbud nu, jag har ju inte kunnat besikta dem pga höftleden. Kommer jag upp på dem så lär jag inte komma av dem. Man är ganska stel i höftregionen vid artros, så lyckas jag idag klänga mig upp på en hoj så lär jag inte lyckas komma av den sen. Husqvarnan behöver inte besiktas, den är 53 år gammal och besiktningsbefriad.
Så det blir till att besikta hojar och köra dem i år. Det är hemskt så man saknar hojkörningarna när man inte kan, tidigare så hade man valet att kunna välja – köra hojen eller köra en annan gång. Nu har jag inget val, de har fått stå och då saknar jag det ännu mer bara för att jag inte kan.
Härom kvällen varnade kollegan mig för snöstorm, pendeltågen var inställda pga ovädret. När jag kom ut så var det…
Husqvarna-väder!
Någon snöstorm kunde jag inte uppleva, var ju som ett vanligt vinterväder med snö, plogbilar ute som saltade vägarna och lite snö på marken. Jag med friktionsdäck på bilen upplevde inte alls att det skulle vara snöstorm. Men jag tänkte på Husqvarnan, tänk att få ta en tur nu med den, skidorna på och ut och köra. Det var Husqvarna-väder, inte snöstorm.
Jag har kört den hojen i snöstorm, det snöade nåt hemskt och mycket den gången, men inte så att det var ett outhärdligt snöstormande. Man fick torka av gogglarna lite oftare så man såg vart man var bara. :)